Om Dan Anderssons fiol, och hur den kom till rätt plats.
....På vintern 1908 eller 1909 kom en grupp glada Fryksdalingar till byn Norhyttan i Grangärde Finnmark för att köra timmer i skogen. Dom bodde i brygghuset hos Oppegårds-Johan och snart blev dom bekanta med en yngling som kallades Skolmästar-Daniel eller Skol-Daniel och bodde i byn.
En av värmlänningarna, Lennart Öman, berättade att ynglingen med förkärlek tydde sig till dem och lyssnade till deras många historier bortifrån Värmland:
Den där fiolen hade jag ropat in på auktion efter sockenspelmannen Olle Wiklund i Östra Ämtervik för rätt många år sen. En kväll bytte Dan till sig fiolen av mig - jag tyckte synd om honom och jag såg hur hett han eftertraktade den och han gav mig sitt fickur som betalning."
Nedanstående noteringar av Lars Järnemo fanns att läsa i Dan Andersson Sällskapets höstbrev 2000.
En av timmerkörama hette Josef Åberg och han berättade senare för sina systrar om skogsarbetet i Grangärde och hur dom träffat Skol-Daniel och hur arbetskamraten Lennart bytt bort sin svarta fiol till honom. Fiolen följde Dan genom åren. Många av sina ballader och visor tonsatte han och på fiolen knäppte han melodierna och sjöng samtidigt. Det sägs att han då höll fiolen lågt mot vänstra sidan av bröstet. Det var nog ett arv från forna tiders spelmän som på så sätt hanterade både giga och harpa. Han var i stort sett självlärd och mycket känslig för både rytm och melodi.
Gunnar Turesson minns fortfarande och har berättat om första gången han träffade Dan på Brunsbergs station sommaren 1918. Då var Dan nygift och medförde inte bara sin hustru, alltså Gunnar Turessons storasyster Olga, utan även den svarta fiolen som han varsamt höll under armen. Gunnar anförtroddes uppdraget att bära hans skrivmaskin.
Nästa nedslag i tiden gör vi vid pingsthelgen 1920 i Dans och Olgas hem i Gonäs. Olga har besök av sin väninna Lilly Åsberg som fått historien om Skol-Daniel och "fiolaffären" i Norhyttan från sin bror Josef. Vi vet inte riktigt varför, men Lilly får köpa fiolen av Dan för den blygsamma summan av tio kronor. Dan har ju fått en luta av Olga i samband med bröllopet och kanske han helt enkelt tröttnat på fiolen eller han kanske är i akut behov av tio kronor - vi vet inte.
Efter Dans död ville Olga återköpa fiolen, men blev nekad detta. I 52 år vaktade Lilly Åsberg och hennes fyra systrar över den litterära fiolen. Gunnar Turesson höll också ett öga på sin svågers instrument och fann att Musikhögskolan i Ingesund kunde vara en "värdig plats" för fiolen att vistas
Den 9 februari 2000 sände Cathja Carlsson, rektor på Musikhögskolan i Ingesund, ett brev till styrelsen för Dan Andersson Sällskapet och skrev bland annat "det skulle glädja oss mycket om fiolen kunde komma hem till den trakt där den rätteligen hör hemma och hoppas att museets styrelse ställer sig positiv till vårt förslag".
Att vi ställde oss positiva till förslaget är inte rätt ord - vi blev andlösa och utomordentligt glada. I samband med årsstämman på Brunnsvik den 5 augusti i år överlämnade Cathja Carlsson fiolen som en donation till Dan Andersson Museet. Den mottogs av Siv Andersson, museets föreståndare. Någon bättre skickad "att spela in" Dan Anderssons svarta fiol än Skattlösbergs egen spelman, Ove Frid, är svårt att tänka sig. Spröda och starka toner av både "Spelmannen" och Oves egen "Backlåten" steg mot taket och fick oss att sluta ögonen, minnas och känna stor tacksamhet ... "Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo."